Gotlands Spelmansförbund

Årsberättelse 1/9-1966-31/8-1967

Detta är andra året, som förbundet enbart fungerar som samlingsplattform för spelmän, sedan orkesterverksamheten nedlagts.

Antalet gemensamma framträdanden inskränker sig således till spelmansstämman på Lojsta slott, där vi försöker att uppbåda så många spelmän som möjligt, för att ge den folkmusikälskande publiken det bästa av gotländsk folkmusik.

Midsommardagen är tyvärr en mycket svår dag att samla spelmännen på, då de flesta redan på midsommaraftonen deltar i den uppsjö på evenemang (upp till 5-6 platser per spelman), som anordnas.

När så midsommardagen kommer är alla trötta och en del, som dessutom har långa vägar att färdas, orkar inte.

Nordergutarnas spelmanslag har vi således svårt att alla år få med, då de i allmänhet, efter en hel midsommaraftons spelande, avslutar kvällen på Fårö.

Återstår alltså två alternativ:

  1. Att spelmännen ransonerar sina framträdanden på midsommaraftonen (det är ju kanske också en ekonomisk fråga) eller.
  2. Att spelmännen på Lojsta slott flyttas till en annan dag i början på juli och då spelmännen själva svarar för arrangemangen och givetvis också behåller inkomsten.

 

Vi är givetvis mycket tacksamma mot alla de spelmän, som år efter år offrar sin fritid för att komma till Lojsta slott och medverka vid stämman och därigenom bidraga till att folkmusiken hålles vid liv.

Det verkar som om spelmansrekryteringen just nu är i en downperiod. Vi tycks ha hoppat över en generation. Spelmän av den gamla hemlärda sorten börjar ta slut. De fungerade nästan som gamla tiders sockenspelmän och där varje spelman hade sin repertoir och spelsätt. Några lärlingar till dessa spelmän finns inte.

Genom skolorna har ungdomen nu fått sin utbildning. Där det funnits goda lärarkrafter har resultatet blivit något sånär gott. Många har till och med blivit yrkesmusiker. Men där goda lärare saknats har däremot utvecklingen stått stilla. I vissa musikskolor undervisar man bara i pianospel, blockflöjt och gitarr. Kommunerna borde långt tidigare ha satsat på att bygga ut sina musikskolor och heltidsanställa riktiga musiklärare, särskilt på stråk-och blåsinstrument, så kanske vi nu hade haft en ny generation av spelmän att visa upp.

Det är att konstatera att många av Sveriges yrkesviolinister i t.ex. de stora orkestrarna är mycket goda låtspelare och arrangerar ofta folkmusik, men de uppträder sällan eller aldrig tillsamman med spelmän. Inte för att de är malliga på något sätt utan det beror på den intolerans mot yrkesfiolister, som tyvärr visas från spelmännen och deras riksorganisations sida. Om man bara kunde eliminera det komplex, som troligtvis ligger till grund för avogheten skulle kanske folkmusiken få en större spridning och accepteras av alla som en musikskatt av mycket stort värde och inte som nu ofta bara plockas fram när någon kulturell förening har sommarfest eller när landskapets kultur skall förevisas för turister.

Medlemsantalet är ungefär oförändrat. Dock vet vi att under 1968-1969 kommer en del ungdomar att bli medlemmar.

Den föresatsen att varje medlem skulle ute i bygderna uppspåra minst en spelman och införliva med förbundet, har inte infriats.

Verksamheten kan i stort beskrivas sålunda:

Enskilda spelmän har som vanligt medverkat vid fester och bröllop etc. Särskilt Nordergutarna har som vanligt varit flitigt i elden, särskilt i turistsammanhang i visby. Och arrangörerna har påpassligt reklamerat med "Gotländsk sommarnatts" kompositör Svante Pettersson, Lärbro.

Herlitz spelmanslag har genom Reso haft många framträdanden i deras regi.

Bobergs spelmanskvartett har däremot tagit det ganska lugnt på grund av att 2:a fiolisten Torsten Nilsson och hans stand in Anders Mårtensson studerar musik i Stockholm och under somrarna envisas med att spela på fastlandet eller ge sig ut på äventyrliga jeepfärder till Ryssland och Irak.

Nordergutarna har under sommaren deltagit i Spelmansstämma i Östersund och Bobergs spelmanskvartett har tävlat i samspel i Sundsvall och kommit hem med en penning på bröstet.

På Lojstastämman i midsomras uppträdde Valdemar Niklassons dotter från Lojsta och sjöng gotländska visor till gitarrackompanjemang av Olof Boberg. Sven-Arne Wighammar, Lars-Erik Glas och Torsten Nilsson spelade en gotländsk menuett för flöjt, klarinett och altfiol.

Boberg hade arrangerat en danslåt för spelmanslag och som han sedan överförde till folkdansorkester med 2 fioler, klarinett och bas. Två polskor och en vals hade inövats för gemensam uppspelning och Torsten och Olle spelade ett par låtar för två fioler. Gotländsk bröllopsmarsch och Hablingarnas brudmarsch användes vid in och utmarschen.

De flesta kommunerna har varit tillmötesgående när det gällt att stärka vår kassa. Vi tackar dem av hela vårt hjärta. Pengarna skall ju användas till utgivning av ett 20-tal gotlandslåtar arrangerade för spelmanslag av Olof Boberg.

Det fattas ännu c:a 4000:- kronor, så vi kommer även i fortsättningen att uppvakta resp. kommuners kulturnämnder om anslag och hoppas på fortsatt välvilja.

Vi har dock från en kommun fått avslag under motiveringen att: vi har vår verksamhet förlagd till södra Gotland och att vi har gott om pengar i kassan, och om ni inte spelar gratis för en viss förening får ni inget anslag.

Hur skulle det vara att i förekommande fall läsa igenom ansökningshandlingen.

Jag tar inte upp det sistnämnda i rapporten för att vara elak utan att för efterkommande spelmansgenerationer i viss mån belysa hur "livet på landet" gestaltade sig år 1967.

Och till sist den årligen återkommande förhoppningen att spelmansförbundets medlemmar inte skall förtröttas utan fortsätta, fortsätta, fortsätta och fortsätta……

 

Eksta den 31/8 1967

Edmund Bjuresten
Vice ordf

Olof Boberg
ordförande

Henrik Lindqvist
sekreterare och kassör

Sven-Arne Wighammar

Svante Pettersson